FÖRORD

Den sprängning som utförs i samband med bergarbeten orsakar inte bara det önskade
hålrummet utan anslutande berg påverkas naturligtvis också. Den så kallade skadezonen är en
påverkad zon med mer eller mindre uppsprucket berg vars betydelse i samband med
projektering, byggnation och drift av anläggningen inte bör underskattas. En omfattande
skadezon kan innebära att den utsprängda geometrin skiljer sig väsentligt mot den önskade,
vidare kan det innebära ett ökat förstärkningsbehov och ökande insatser för bergrensning.
Bedömning av hur omfattande skadezonen kommer att bli p.g.a. sprängning utgår idag från en
så kallad skadezonstabell som baseras på andra sprängämnen än pumpemulsion som är det
vanligaste förekommande idag. Vid dagens bergarbeten används i princip uteslutande
pumpemulsion vid sprängning, så här behövs ny kunskap om hur skadezonen påverkas i dessa
fall. Dominansen av pumpemulsion beror främst av enklare transport och lagring eftersom
materialet i detta skede inte klassas som sprängämne, rationell och effektivt laddning och en
relativt låg sprängämneskostnad. En påtaglig nackdel är sprängämnets känslighet mot
detonationsavbrott.
Med stöd av en skadezonstabell som är anpassad för pumpemulsion och kontrollerad
laddning, skulle skadezon och påverkan på tunnelkontur minimeras vilket innebär vinster i
ekonomi, arbetsmiljö och miljö. Fördelar som kommer att bidra till en säkrare och mer
effektiv tunnelproduktion med högre kvalitet.
Detta forskningsprojekt syftar till att utvärdera utbredningen av skadezonen för olika
koncentrationer av emulsionssprängämne vid tunneldrivning för att få data och en ökad
förståelse som underlag för en tillämpbar skadezonstabell. Projektet är ett första av två steg
och innebär kartering av sprickor från en sprängd tunnel. Nästa steg, medel beslutades av
BeFo november 2015, innebär ytterligare drivning med några salvor med olika
sprängämneskoncentration.
Projektet är initierat av SKB men även relevant för konventionell tunneldrivning.
Tunnelkarteringen är utförd på en tunnel i Äspölaboratoriet.
Utredningsarbetet har utförts av Henrik Ittner (SKB) och Anders Bouvin (Forcit Sweden AB)
tillsammans med flera anlitade specialister. En grupp bestående av Lars Martinsson
(Trafikverket), Pål Drevland (Statens Vegvesen Norge), Daniel Johansson (Swebrec/Luleå
Tekniska Universitet), Per Eriksson (Northern Rock), Kimmo Lehtola (Adjungerad från Posiva
OY Finland) och Per Tengborg (BeFo) har bidragit med värdefull granskning och kommentarer
till slutrapporten.
Projektet finansierades av Stiftelsen Bergteknisk Forskning (BeFo) med kontanta medel
medan SKB och Forcit gått in med naturainsats.

Stockholm i december 2015
Per Tengborg