Boken är slut i tryck. 

___________________________________________________________________________________

FÖRORD

Flertalet bergtunnlar i vårt land byggs under den naturliga grundvattennivån. Det betyder att vatten kan sippra in i tunneln via bergets sprickor med risk för att grundvattnet sjunker. För att begränsa inläckningen tätar man berget, vanligen genom injektering med cementbruk. Bruket trycks in via borrhål som borrats genom bergets sprickor med syftet att få en tillräckligt tät zon omkring tunneln. Metoden är väl etablerad sedan många år men likafullt uppstår ofta problem, dels för att det är svårt att få en entydig bild av berget på förhand, dels för att kraven på täthet har ökat under senare år. De senaste decennierna har omfattande forskning pågått för att bättre förstå de mekanismer som avgör om en injektering lyckas eller ej, både grundläggande frågor om flöden i sprickor och bruksegenskapernas betydelse och möjligheterna att påverka dem. Man har också tagit fram modeller för att simulera och styra förloppen. Forskningen har bland annat skett i form av doktorandprojekt, varav flera inom SveBeFos forskningsprogram. Samtidigt som man finner att forskningen har lett till ökade kunskaper måste man vara medveten om att det är ett stort steg att omsätta resultaten i praktisk tillämpning. Utöver svårigheten att förutsäga bergförhållanden och välja lämplig teknik är det svårt att finna former för byggandet som entydigt premierar användning av bästa teknik. 

Denna bok syftar till att sprida kunskap om de senaste årens landvinningar till en bredare krets av användare, som beställare, projektörer och byggare och till dem som fortsatt arbetar med utveckling av tekniken. Arbetsnamnet har varit ”kunskapsbok” för att betona att det inte är en handbok med 
färdiga recept för omgående tillämpning. Förhoppningen är ändå att boken ska stimulera till användning av nya kunskaper som kan leda till bättre tätningsresultat och effektivare produktion. 

Projektet har finansierats av SveBeFo med stöd av Banverket och Vägverket. Vi vill rikta ett tack till den referensgrupp som bidragit med värdefulla synpunkter under arbetets gång: Peter Lundman, Banverket, Hans Bohman och Kjell Windelhed, Vägverket, Tommy Ellison, Besab, Thomas Janson, Tyréns, Lars Hässler, Golder och Gunnar Gustafson, Chalmers. 

Stockholm i februari 2005 
Tomas Franzén