Städerna växer och förtätas, vilket är mycket påtagligt i Sveriges och i hela världen – en global urbanisering. En tätare stadsstruktur kan bidra till en hållbar stadsutveckling men ställer krav på god tillgänglighet till stadens utbud. Här bidrar klokt planerade och genomförda undermarkslösningar till att ge en god livsmiljö.
Det är kommunerna som har huvudansvaret för planeringen av användningen av mark och vatten. Det handlar om att uppnå en attraktiv stadsmiljö och samtidigt klara nationella och regionala klimat- och miljömål. Genom att förlägga vissa funktioner under mark kan man uppnå bättre utnyttjande av marken ovan jord samtidigt som man bygger upp ett välfungerande samhälle med goda levnadsvillkor. Regionerna ansvarar för att ta fram långsiktig övergripande fysisk planering. Detta utgör ett stöd i kommunernas fysiska planering avseende mellankommunala och regionala planeringsfrågor.
Undermarken är en ändlig resurs även om man kan expandera till djupare nivåer. Det är därför viktigt att ha en god planering där man dokumenterar befintliga anläggningar, tar höjd för kommande undermarksanläggningar i närtid och även reserverar plats för framtida tänkta behov. Utan en långsiktig undermarksplanering finns risken att de mest attraktiva lägena blockeras av den som bygger först enligt principen ”först till kvarn”. Risken är då, att hänsyn till samhällsintresset på längre sikt inte beaktas och att attraktiva lägen ”förbrukas” och blockeras för andra, kanske viktigare, ändamål. Återanvändning av befintliga anläggningar för andra ändamål är också exempel på resurshushållning, till exempel konvertering från skyddsrum som inte behövs till museum.
Den fysiska planeringen sköts av kommunerna som har ett planmonopol. Här upplevs en brist avseende dels den långsiktiga planeringen av undermarken och dels den nödvändiga integrationen av det som befinner sig ovan respektive under jord. Ett internationellt begrepp för en plan avseende områden under jord är ”Underground Master Plan”. Vi saknar motsvarande i Sverige men det finns exempel på andra platser där man infört detta verktyg för att få med områden under jord i stadens fysiska planering. Vi ser behov av forskning och utveckling inom undermarksplanering och integrering med övrig kommunal planering där samtliga relevanta georesurser beaktas. En sådan integrering där man samlar befintliga och planerade anläggningar stärker och effektiviserar samhällsplaneringen i stort och lyfter inte minst fram värdet av undermarken som resurs.
Forskning och utveckling behövs vidare för att ta fram bättre underlag och verktyg för undermarksplanering. Här finns stor potential att byggskedets data och modeller effektivt kan användas i efterföljande förvaltning av berganläggningar. Utveckling inom detta område har tagit fart, men en enhetlig metodik för att hantera dessa frågor saknas.
I planeringsprocessen behöver konsekvenserna av förändringarna beskrivas och bör omfatta sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter. Den sociala konsekvensbeskrivningen behöver belysa förhållanden som uppkommer när människor vistas under mark, och det finns idag inte mycket forskning i Sverige och en begränsad forskning internationellt inom detta område. Exempelvis innebär avsaknad av dagsljus och möjligheten att orientera sig i förhållande till omgivningen och omständigheter under jord som man behöver ta hänsyn till. Därför är utformning och gestaltning viktig för att anpassas till människans upplevelser och skapa positiva miljöer som man söker sig till.