Drift- och underhållskostnaden för berganläggningar ökar och det är väsentligt att bedöma vilka insatser som är de riktiga att göra redan under bygg- och installationsskedet jämfört med de som kommer att behöva göras under drift- och underhållsskedet. Kostnadsaspekten är viktig och det finns flera etablerade metoder för att väga samman investeringskostnader med förväntade kostnader för drift och underhåll. Systematisk LCC-analys (livskostnadsanalys) ska utföras, d v s redan under projektering då material och utförande slås fast. Metoden har tillämpats i samband med några undermarks- och tunnelprojekt. LCC-analysen bör följas upp med vad som verkligen byggts och med eventuella reparationer/byten så att den är uppdaterad.
Många befintliga anläggningar har uppnått sådan ålder att mer genomgripande underhållsinsatser kan vara aktuella. Det gäller särskilt vattenkraftanläggningar där många varit i drift sedan mitten av nittonhundratalet, men också många väg- och spårtunnlar. Enbart ålder eller tid är inte avgörande för behovet av underhåll. I dag talar vi om tillståndsbaserat underhåll och då är metoder som används för tillståndsbedömning intressanta. Vilken information fordras för planering, uppföljning och ledning av underhållsarbeten? Hur kan en optimal avvägning ske mellan kostnader för investering, underhåll och risk? Dessa frågor visar att drift och underhållsfrågorna bör vara med under såväl projektering och byggande för att få god inspekterbarhet och bygga underhållsvänligt.
För att svara upp mot lagens krav och företagsekonomiska villkor är modeller för analys av livscykelkostnader viktiga verktyg. Tillämpning av modellerna kräver tillförlitliga indata. Krav på sådana data från berganläggningar behöver specificeras och prövas i tillämpning av dessa modeller. Exempel på behov kan vara att; utveckla strategier och metoder för att fastställa anläggningars status med hänsyn till underhållsbehov. Det behövs effektiva metoder för tillståndsbedömning av berg och förstärkning efter exponering under längre tid och under olika yttre påverkan. Nedbrytningsprocesser och beständighet hos ”det bärande huvudsystemet” (berg med samverkande förstärkningar) samt injektering och tätning, behöver behärskas för att kunna bedöma underhålls- och reparationsbehov. Metoder för tillståndsbaserat underhåll av berganläggningar och effektiv informationshantering i samband med underhåll bör utredas och utvecklas. Det finns behov av reparations- och förstärkningsmetoder anpassade till begränsad tillgänglighet i utrymme eller tid, speciellt i trafiktunnlar. Specifika behov finns för statusbedömning av vattenfyllda tunnlar och undergrund vid dammar, vid skärningar och utloppskanaler med erosionsförlopp samt tillståndsbedömning och åtgärder för bergskärningar. Metoder för inspektion av anläggningar med drönare och andra fjärrstyrda farkoster bör utvecklas för att bland annat minimera arbetsmiljörisker. Erfarenhetsåterföring genom dokumentation från inträffade ras i tunnlar, i slänter och andra skadefall bör utnyttjas.
Här kan artificiell intelligens utnyttjas på olika sätt, om man utvecklar utrustning för tillståndsbedömning, till exempel bomknackning som idag är en förhållandevis subjektiv process.